En dikt jag inte gjort själv men som jag tycker mycke om..

"Det är någon,
någon bakom mitt skal.
Denna någon är någon jag aldrig visar.
Hon är olycklig och gråter.
Hon tillåter sig att gråta.
Jag hör henne gråta i mörkret när ingen ser
eller hör henne.

Hon är känslig och sårbar,
skör likt en porslinsdocka.
Men det är det ingen som ser,
bara jag.
Ingen vet.
Ingen förstår.
Hon är en porslinsdocka,
som vill ha kärlek.
En riktig vän.."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0